cirkus johansson.

Bryssel.

EU-kommissionen-huset. Europaparlamentet. Många fina, dyra skrytbyggen. Välputsade fasader. Medelålders män, grisskära i hyn i beigea och svarta trench coats. Mercedes och BMW som de medelålders männen springer ut och in ur och ryggdunkar varandra lite granna. Sover i flotta våningar på Avenue de Transulveereen eller andra Straat.

Bryssel.

EU-kommissionen-huset. Europaparlamentet. Många fina, dyra skrytbyggen. Välputsade fasader. Medelålders män, smutsiga, stinkande iklädda trasor. Inte ens en cykel har dom, och tunnelbanan är stängd för de som inte har pengar. Sover i en hög med pappkartonger utanför EU-husen.

Bryssel.

Det blir så överdrivet jättetydligt. Vårt sjuka samhälle som jag varje morgon går med på att leva i. Det är lätt att kasta dynga på EU-pamparna som tjänar mer på en timme än vad han under pappkartongerna tjänar under sitt liv. Men det gör nog jag också. Likväl ska dom ha dynga. Jag också. Men dom också. EU-pamparna. Och jag. Och dom.

Bryssel.