cirkus johansson.

Åkte buss till jobbet i morse, som många andra morgnar. Halvvägs in till stan, en resa på tio minuter, stannar chauffören till, som när man släpper fram en mötande bil när det är trångt på gatorna här. Med skilnaden att han inte hade möte, utan han vevade ner rutan i stället och pratade en minut eller två med sin polare som körde budbilen intill.

Sen tog han igen den missade tiden i den långa nerförsbacken in mot centrum...

Det var nog allt. I morgon ska jag promenera/jogga i stället för buss.

Slut./M.

Jo, det är ganska många saker som skiljer sig mellan hästar och hår. Man kan rida på dom förstnämnda och man kan kamma det sistnämnda. Man kan nog i och för sig kamma hästar också, men då antar jag att man kammar hästarnas hår. Jag är inte så insatt i häst-ämnet.

(även om jag önskar att jag vore. hästar alltså! vilken grej!)

LIKHETERNA är kanske mer lätträknade. En av de största likheterna är att de på franska uttalas ungefär ganska precis lika dant, med någon liten twist på slutet. [Schevå] möter [Schevö]. Eftersom jag inte riktigt lärt mig vilket som är vilket (fast jag är på god väg) så blir det mest så att jag gissar. Varannan gång [å] och varannan gång [ö]. Och sen om man gör det lite grumligt på slutet så hörs det inte så mycket skillnad. Jag tror inte att jag har behövt säga "HÄST" än, inte i något sammanhang här i Belgien, men jag säger "Hår" ganska ofta. Varje dag, till exempel. Så varannan gång jag hjälper grabbarna med kvällsduschen så frågar jag om de vill ha hjälp med att tvätta håret och varannan gång om jag ska tvätta deras hästar... Inte undra på att de ser lite konfunderade ut.

Min kollega har inte hår-problemet, men dock hästproblemet, eftersom hon är med hästgruppen i stallet en gång i veckan. "Vilket hår vill du rida på?" frågar hon personerna varannan gång...

Slut för nu. /M.

Vid att det inte blir lika tätt mellan de här blogg-sakerna hela tiden. Som nu.

Saker som händer: vanliga livet. Knallar och går, har varit rätt så mycket ledig. Gott. Och jag har börjat ta tag i mina franskastudier här. "Ta tag i" betyder att jag har gått och köpt kurslitteraturen. Man behöver ju inte bränna ut sig liksom..

Slut och hej

Markus

ledig kväll. och imorgon. och måndag. och tisdagkväll. helt okej. skönt att dra ner lite på det där med tempot en sväng. på tisdag börjar jag förhoppningsvis att slåss igen, efter ett alldeles för långt uppehåll. har inte klippt till nån med flit sen slutet av maj. ja, jag har hittat en Krav Maga-klubb som passar med mina lediga tider. fint skit.

nästa helg väntar ledighet igen, fredag till måndag. då ska jag bo i Bryssel och fika med mina tyska vänninor och kanske ta en sväng om till nån konsär eller nåt sånt. sånt man gör när man är ledig och är i en s.k. "Metropol". fint skit.

och ikväll har jag haft SVT-play-kväll. när man har en svt-play-kväll sätter man sig med sin dator i knäet, och sen tittar man på svtproduktioner på deras web. Robins och Skavlan blev det. fint skit.

Slut./M.

Jo, nu sitter jag här i vår soffa, igen, med PJ Harvey's "Let England Shake" i hörlurarna, igen, och resten av huset har antingen gått hem till nåt annat hus eller gått och lagt sig, eller båda dera, igen. Det slog mig nyss, när jag inte visste vad jag skulle skriva om att om jag ska hålla den här bloggen levande i ett år är det nog vettigt att dra ner på ambitionsnivån lite, och inte känna att jag måste skriva nåt nytt och fräscht om Belgien eller L'Arche varje gång. Så nu gör jag inte det. Skriver nåt nytt och fräscht.

Skriv skit, som dom säger, dom som kan.

Slut./M.

Jag är inte i form ikväll för ett kvalitativt alster, men en liten uppdatering av vad som händer och hänt i det här lilla pluttladet kommer likväl. Om än lite kort.

I tisdags pressade vi in oss i vår gröna folkabuss och roadtrippade tre timmar till Trosly på den franska landsbygden, ett par mil utanför Paris, om jag förstod saken rätt. Väl där hälsade vi på i ett annat L'Arche-kollektiv, och vi fick även träffa självaste Jean Vanier ett par minuter. Det är han och en numera heldöd man som en gång för en massa år sedan drog igång L'Arche, detta som vi håller på med nu. Då fanns det ett kollektiv, just det i Trosly, nu finns det ca 140 kollektiv, i 40 länder utspridda över hela klotet. Till exempel i mellanöstern, och dit lockas jag. L'Arche-kollektiv på västbanken eller i Syrien, ja, det kunde minsann vara något.

I torsdags fyllde en av grabbarna i kollektivet år, så då var det ju fest, naturligtvis. Fint.

I lördags, alltså igår, firade vi Namur-L'Arches 35-årsdag, med ett hundratal gäster från andra kollektiv och alla våra vänner. Kvällen avrundades med en fantastisk, men alldeles för lång, konsär, och som avslutning körde jag oss lite vilse mitt i natten när vi skulle hem, men det var fint med belgisk landsbygd by night, så det gjorde inget.

Hm.

Slut./M.