La France!
Blir det i morgon. Fint skit, som vi säger.
Idag gjorde jag inköp av mina första och förhoppningsvis sista badkallingar, modell slimmade och tighta. Känner lite att jag inte helt passar i formatet..
Det var nog allt.
Slut./M.
Idag gjorde jag inköp av mina första och förhoppningsvis sista badkallingar, modell slimmade och tighta. Känner lite att jag inte helt passar i formatet..
Det var nog allt.
Slut./M.
En bild säger mer än tusen ord.
Men jag har ingen bild. Så här kommer tusen ord.
Saker som är roliga: Att dansa med min granne till hans diskokula och gladtraddjazz (på bandspelare!) i bara kallingarna medan han borstar håret och jag mest bara Dansar. Att sitta och skriva om detsamma ett par timmar senare på sin blogg medan man diggar ikapp med sig själv till Movits askalasöskavalkader med Grey's Anatomy i bakgrunden, riktigt uselt genomgehennadåligt dubbat till franska. (Skulle syrran se en minut av det där så skulle alla boxarna för evigt vara förstörda..) Att prata med morsan å farsan på Skype. Det är faktiskt kul. Prova!
Och att svära! Svära är fantastiskt roligt och befriande. Det är nog en av de roligaste och bästa sakerna med att bo i diasporan i detta oförståbara land: jag är lika oförståbar tillbaka som mina grannar är gentemot mig. Vilket innebär att jag kan svänga mig med lite av varje för det förstås ändå inte. (Nej, det gör jag inte. Så mycket. Men man behöver inte censurera några sånger bara för att man är i "fel" sammanhang. Det är fint och bra.)
Hm. Det var nog allt som var roligt. Ja, och dansa! DET är roligt. Sa jag det?
Slut./M.
Saker som är roliga: Att dansa med min granne till hans diskokula och gladtraddjazz (på bandspelare!) i bara kallingarna medan han borstar håret och jag mest bara Dansar. Att sitta och skriva om detsamma ett par timmar senare på sin blogg medan man diggar ikapp med sig själv till Movits askalasöskavalkader med Grey's Anatomy i bakgrunden, riktigt uselt genomgehennadåligt dubbat till franska. (Skulle syrran se en minut av det där så skulle alla boxarna för evigt vara förstörda..) Att prata med morsan å farsan på Skype. Det är faktiskt kul. Prova!
Och att svära! Svära är fantastiskt roligt och befriande. Det är nog en av de roligaste och bästa sakerna med att bo i diasporan i detta oförståbara land: jag är lika oförståbar tillbaka som mina grannar är gentemot mig. Vilket innebär att jag kan svänga mig med lite av varje för det förstås ändå inte. (Nej, det gör jag inte. Så mycket. Men man behöver inte censurera några sånger bara för att man är i "fel" sammanhang. Det är fint och bra.)
Hm. Det var nog allt som var roligt. Ja, och dansa! DET är roligt. Sa jag det?
Slut./M.
Rencontre avec Jean Vanier.
Hänt sedan sist:
Sett Beginners för andra gången. Blivit rejält magsjuk. Blivit nästan frisk igen. Varit på min egen välkomstfest. Kört själv med minibussen genom Namur för första gången. Nattetid, till och med. Lagat purjolöksoppa för andra gången på en vecka. Pratat med Gullbritt på Skype (jag på skype, hon på telefon, förf. anm.).
Kommer att hända inom kort:
Se en fotbollsmatch i Liège, Standard de Liège möter ett av Brygges lag (söndag). Förmodligen ta en tur till Bryssel (måndag).
Fetaste saken som kommer hända inom kort (tisdag):
Road trip till en håla utanför Paris för att hälsa på ett annat kollektiv och träffa min idol, grundaren av L'arche, ingen mindre eller större än Jean Vanier!! Den du.
Nu: helg. På helgen får man äta chips. Särskillt om man är lite krasslig.
Slut./M.
Sett Beginners för andra gången. Blivit rejält magsjuk. Blivit nästan frisk igen. Varit på min egen välkomstfest. Kört själv med minibussen genom Namur för första gången. Nattetid, till och med. Lagat purjolöksoppa för andra gången på en vecka. Pratat med Gullbritt på Skype (jag på skype, hon på telefon, förf. anm.).
Kommer att hända inom kort:
Se en fotbollsmatch i Liège, Standard de Liège möter ett av Brygges lag (söndag). Förmodligen ta en tur till Bryssel (måndag).
Fetaste saken som kommer hända inom kort (tisdag):
Road trip till en håla utanför Paris för att hälsa på ett annat kollektiv och träffa min idol, grundaren av L'arche, ingen mindre eller större än Jean Vanier!! Den du.
Nu: helg. På helgen får man äta chips. Särskillt om man är lite krasslig.
Slut./M.
dansa, dansa, dansa!
Helgen spenderades som sagt i Bryssel, i L'Arche-kollektivet Bethlehem, nära Merode. Födelsedagsfest i fredagskväll med ett par glas Leffe Brune och många nya vänner, Calvados-festival i parken intill på lördagen med gratissprit. För oss som gillar gratis och gillar sprit är det positivt. (måttliga mängder sprit, omåttliga mängder gratis. Det är så vi jobbar.) Aftonen och delar av natten: Samla Bryssels alla spanjorer mellan 18 och 30 år i en fin liten park. Bjud in ett av stadens ösigaste balkan-ompaompa-band, en västafrikansk orkester och flyg in deras favoritspanjor, och vips! så kan du dansa dansa dansa dansa i timmar! Fint. Som en fin avrundning drog ett åsk- och ösregnoväder in över festen, men då var vi redan varma och glada så det gjorde ingenting. Fint.
Manneken Piss. Väldigt liten grabb, det där. Men vi ska nog kunna göra en fin foto-session där nån gång. En annan gång, dock.
Nu: dra ner till stan, fika, gå på måndagsbio, promenera hem i vad som förmodligen kommer vara regn.
Slut./M.
Manneken Piss. Väldigt liten grabb, det där. Men vi ska nog kunna göra en fin foto-session där nån gång. En annan gång, dock.
Nu: dra ner till stan, fika, gå på måndagsbio, promenera hem i vad som förmodligen kommer vara regn.
Slut./M.
Badhus, badmössa och Bryssel.
Förmiddagen spenderade jag, assistent-Bernard och assistent-Simon på ett av Namurs tre badhus, tillsammans med ett gäng från dagcentret. Det var vilt och roligt och stojigt och stimmigt och fint. Jag kände mig inte helt assimilerad i det belgiska samhället när det visade sig att man inte fick ha badshorts, utan man var tvungen att ha såna där obehagliga tajta små saker. Den snälla tanten i receptionen lät mig låna ett par kvarglömda. Mot en viss avgift. Hon var även vänlig att låna ut en badmössa. Mot en viss avgift. Badmössa och tajta badbyxor var alltså dagens finaste outfit... Nu tar jag lite paus från det här och åker på ledig helg i Bryssel. Jag och Manneken Piss ska göra en fotosession och i morgon kväll ska jag kanske gå och se något slags EM-kval i brakedance.
Slut/M.
Slut/M.
Beginners.
Ett blogginlägg skrivet i en riktig skrivbok på stan och sedan överskrivet till CirkusJohansson.
Jag sitter i en biosalong. Allt är velour, allt är vinrött. Andas något annat, allt andas sextiotal. Eller andas i alla fall den luft som lämnats kvar åt mig därifrån. Jag vet bara hur saker har andats sedan åttisju. Jag tror att jag befinner mig på Namurs motsvarighet till Kino i Lund. Det är magiskt. Det är magiskt att gå på bio i Lund också, men med små skillnader. Som att i Lund måste man bestämma sig innan man går in var man ska sitta. Här, här får jag gå in med en onumrerad lapp, andas in, se mig omkring i salongen och känna: Här, just här, vill jag sitta. Och sätta mig just där. Och veta att ingen tant kommer och säger, likt den lilla Gullocksbjörnen, på gnällig staffanstorpska Någon Sitter På Min Plats! Det är lite som att ropa shot gun och hoppa in i framsätet och veta att man får sitta kvar där även om man så skulle åka ända till Helsingborg. Det är fint. Väldigt fint.
En annan skillnad är Den Vita Duken. Den sitter liksom högre upp. Så att man måste böja lite på nacken för att se, i stället för att bara passivt ta emot den perfekt justerade duken på Biopalatset. Jag gillart.
Och. Sist men inte minst. Fyrtiofem spänn för måndagsbio. Femtiofem övriga dagar. Sextiofem för den mer SF-liknande (alltså den man får gå till för Robert Pattison-filmerna och Jim Carrey-filmerna. Den utan franska filmer, alltså). Och sjuttio för 3D-filmerna. Cineast-Markus kommer trivas här. Tisbahä.
Beginners såg jag. Var på väg att glömma skriva det. Den kommer nog bli en sån där se-igen-på-bio-film. För den var skitfin. Mélanie Laurent. What a woman! Quelle Femme! Vilken kvinna! Wilken Frauelein! (gissning på den sista).
Sov gott. Slut. /M.
Jag sitter i en biosalong. Allt är velour, allt är vinrött. Andas något annat, allt andas sextiotal. Eller andas i alla fall den luft som lämnats kvar åt mig därifrån. Jag vet bara hur saker har andats sedan åttisju. Jag tror att jag befinner mig på Namurs motsvarighet till Kino i Lund. Det är magiskt. Det är magiskt att gå på bio i Lund också, men med små skillnader. Som att i Lund måste man bestämma sig innan man går in var man ska sitta. Här, här får jag gå in med en onumrerad lapp, andas in, se mig omkring i salongen och känna: Här, just här, vill jag sitta. Och sätta mig just där. Och veta att ingen tant kommer och säger, likt den lilla Gullocksbjörnen, på gnällig staffanstorpska Någon Sitter På Min Plats! Det är lite som att ropa shot gun och hoppa in i framsätet och veta att man får sitta kvar där även om man så skulle åka ända till Helsingborg. Det är fint. Väldigt fint.
En annan skillnad är Den Vita Duken. Den sitter liksom högre upp. Så att man måste böja lite på nacken för att se, i stället för att bara passivt ta emot den perfekt justerade duken på Biopalatset. Jag gillart.
Och. Sist men inte minst. Fyrtiofem spänn för måndagsbio. Femtiofem övriga dagar. Sextiofem för den mer SF-liknande (alltså den man får gå till för Robert Pattison-filmerna och Jim Carrey-filmerna. Den utan franska filmer, alltså). Och sjuttio för 3D-filmerna. Cineast-Markus kommer trivas här. Tisbahä.
Beginners såg jag. Var på väg att glömma skriva det. Den kommer nog bli en sån där se-igen-på-bio-film. För den var skitfin. Mélanie Laurent. What a woman! Quelle Femme! Vilken kvinna! Wilken Frauelein! (gissning på den sista).
Sov gott. Slut. /M.
Helg.
Idag åkte vi och handlade. Bröd och mazariner. Mazarinerna åt vi sedan på utflykten till La Citadell, medeltidsfästningen på en kulle mitt i stan. En löprunda på det. I morgon blir det kyrka för dom som vill, och på söndagarna har vi alltid en aperetif innan lunchen. Det innebär öl, sangria och chips. Och efter lunchen ska vi visa den nya volontären, Ugne från Litauen, staden. Det innebär hitta en parkering och sen dricka öl på nån uteservering. Söndag är öldag. Det är bra. Mycket bra. Och på måndag ska jag ha min första hel-lediga dag. Då blir det sovmorgon, simtur i simhallen, frites på stan och Beginners (med Melanie Laurent!) på bio på kvällen. Fint skit, som vi säger.
Sa jag att vi hade sommarvärme hela dagen idag? Det hade vi.
Slut. /M.
Sa jag att vi hade sommarvärme hela dagen idag? Det hade vi.
Slut. /M.
Nu är jag igång.
Och det är datorn också! Hurra, hurra, hurra för det! Nu blir det mer blogg, mer mail, mer facebook och inte minst fungerande skype. Med andra ord: ni kommer nu att få veta lite mer om min tillvaro än ni fått hittills. Jag börjar med en gång.
Jag har nu varit i Vedrin i snart en vecka. Så heter min lilla by som är en förort till Namur, som är vår stad. Namur ligger tre kvarts tågresa från Bryssel, och Vedrin ligger tio minuters bussresa från Namur. Bryssel är en liten stad i mitten av EU. Dit kan man åka för att bestämma över många miljoner människor utan att någonsin behöva se dem i ögonen. Och åker man inte dit för att EU-bestämma kan man åka dit för att äta pommes frites. Det sa man till mig innan jag åkte. Att pommesen här skulle vara fantastiska. Jag tänkte, nej men kan de verkligen vara så fantastiska? Nu vet jag att så är fallet. Grymma! Helt sjukt bra!! Man kan också åka till Bryssel för å glo på en liten grabb som pinkar. Jag föredrar att pinka själv i stället. I fallande ordning föredrar jag nog Bryssel såhär: 1) Pommes Frites 2) Pinka själv 3) Glo på pojke som pinkar 4) Glo på EU-folk som bestämmer över alldeles för mycket.
Det var alles för idag.
Slut. /M.
Jag har nu varit i Vedrin i snart en vecka. Så heter min lilla by som är en förort till Namur, som är vår stad. Namur ligger tre kvarts tågresa från Bryssel, och Vedrin ligger tio minuters bussresa från Namur. Bryssel är en liten stad i mitten av EU. Dit kan man åka för att bestämma över många miljoner människor utan att någonsin behöva se dem i ögonen. Och åker man inte dit för att EU-bestämma kan man åka dit för att äta pommes frites. Det sa man till mig innan jag åkte. Att pommesen här skulle vara fantastiska. Jag tänkte, nej men kan de verkligen vara så fantastiska? Nu vet jag att så är fallet. Grymma! Helt sjukt bra!! Man kan också åka till Bryssel för å glo på en liten grabb som pinkar. Jag föredrar att pinka själv i stället. I fallande ordning föredrar jag nog Bryssel såhär: 1) Pommes Frites 2) Pinka själv 3) Glo på pojke som pinkar 4) Glo på EU-folk som bestämmer över alldeles för mycket.
Det var alles för idag.
Slut. /M.
jag och två-åttisexan...
...skulle det här inlägget kunna ha hetat om det handlade om den inte allt för snabba datorn jag sitter och skriver på. barn som är födda och uppvuxna efter Pentium behöver inte känna sig oroliga om de inte förstår referensen.
Toaletten fungerade inte. Och den började lukta illa. Mest för de längst bak i bussen. En medpassagerare kommer fram till andrachauffören för att påtala problemet:
-Det stinker från toaletten.
(en annan passagerare): -Nej, det är tanten jag sitter bredvid som stinker.
-Nej, det är toaletten.
(de bråkar en stund om huruvida det är toan eller tanten som sprider odören).
(En tredje passagerare): -Det är både toan och tanten som stinker.
(båda två):Aha.
Så upphörde bråket. Och det var kanske bra att den flamländska tanten inte kunde följa med i diskussionen på franska. Och nej, Cirkus Johansson (dvs jag) översatte inte. Även om jag var lite sugen..
"Jag och Teckenuppsättningen" skulle det också kunna ha hetat, och ni som endast har facebookat på svenska tagentbord behöver inte förstå den referensen, men jag kanske återkommer till ämnet "frustrationen över att inte kunna formulera sig som man vill för det saknas bokstäver"...
Men det jag egentligen ville säga med det här inlägget var att jag nu är framme i Belgien, att jag mår mycket bra och att inget är som jag tänkt mig och att det mesta är mycket bra. så ni vet. och jag vill också dela med mig av en anekdot från min 29 timmar långa bussresa (Malmö-Bryssel-Namur):
Toaletten fungerade inte. Och den började lukta illa. Mest för de längst bak i bussen. En medpassagerare kommer fram till andrachauffören för att påtala problemet:
-Det stinker från toaletten.
(en annan passagerare): -Nej, det är tanten jag sitter bredvid som stinker.
-Nej, det är toaletten.
(de bråkar en stund om huruvida det är toan eller tanten som sprider odören).
(En tredje passagerare): -Det är både toan och tanten som stinker.
(båda två):Aha.
Så upphörde bråket. Och det var kanske bra att den flamländska tanten inte kunde följa med i diskussionen på franska. Och nej, Cirkus Johansson (dvs jag) översatte inte. Även om jag var lite sugen..
Slut /M.
Rätt-försäkrad-djungeln...
...är lätt att gå vilse i! Ett år, försäkrad i Belgien kostar mellan 7'500 spänn och mindre än hälften så mycket. Galet. Och då var ändå den billigare mer omfattande än den dyrare. Hmpf.
Om mindre än tre timmar lämnar jag Glimåkra. Blir avvinkad i Hässleholm, hejdå-fikad på Espresso House i Lund samt kanske även på Möllan, Malmö.
Slut. /M.
Om mindre än tre timmar lämnar jag Glimåkra. Blir avvinkad i Hässleholm, hejdå-fikad på Espresso House i Lund samt kanske även på Möllan, Malmö.
Slut. /M.
lite senare...
...har jag kommit tvåa i "under femton" samt pajjat ett handtag på min dyra nya resväska samt ätit ballerina och mammagjord melonglass. fint, sa räven i vanten.
the last supper...
...betyder inte "den sista måltiden", utan mera "den sista kvällsmaten". och den har nu intagits. den sista kvällsmaten i Glimåkra på jag vet inte hur länge. spännande? känsloladdat? gott? nej. nej. ja. i den ordningen. det var riktigt gott. Taco. Tacos? med eller utan S på slutet, gott var det i alla fall. nu väntar ballerina / singoalla-fika om en stund, förmodligen följt av kortspelet "under 15". det är något av en tradition. tradition låter fint, beroende är nog sanningsenligare.
i afton: inga kulturtips, inga länkade videos. men vill ni njuta, dock ej på franska, så kan ni lyssna på Säkert!'s skiva "Säkert! på engelska". djärvt, vågat, att översätta sig själv. det ska jag också våga göra nån dag.
Slut./M.
p.s.1: insåg att det blev ett kulturtips.
p.s.2: detta var kanske det sista jag skrev innan Departure. men eftersom jag inte jobbar på kvalité så filar jag inte mer än nödvändigt, vilket i det här fallet blev ett litet stavfel. vill ni läsa poesi får ni vända er till Karin Boye och Per Lagerqvist och Bradley Hathaway och alla dom där andra.
Slut, igen/M.
i afton: inga kulturtips, inga länkade videos. men vill ni njuta, dock ej på franska, så kan ni lyssna på Säkert!'s skiva "Säkert! på engelska". djärvt, vågat, att översätta sig själv. det ska jag också våga göra nån dag.
Slut./M.
p.s.1: insåg att det blev ett kulturtips.
p.s.2: detta var kanske det sista jag skrev innan Departure. men eftersom jag inte jobbar på kvalité så filar jag inte mer än nödvändigt, vilket i det här fallet blev ett litet stavfel. vill ni läsa poesi får ni vända er till Karin Boye och Per Lagerqvist och Bradley Hathaway och alla dom där andra.
Slut, igen/M.
