Beginners.
Ett blogginlägg skrivet i en riktig skrivbok på stan och sedan överskrivet till CirkusJohansson.
Jag sitter i en biosalong. Allt är velour, allt är vinrött. Andas något annat, allt andas sextiotal. Eller andas i alla fall den luft som lämnats kvar åt mig därifrån. Jag vet bara hur saker har andats sedan åttisju. Jag tror att jag befinner mig på Namurs motsvarighet till Kino i Lund. Det är magiskt. Det är magiskt att gå på bio i Lund också, men med små skillnader. Som att i Lund måste man bestämma sig innan man går in var man ska sitta. Här, här får jag gå in med en onumrerad lapp, andas in, se mig omkring i salongen och känna: Här, just här, vill jag sitta. Och sätta mig just där. Och veta att ingen tant kommer och säger, likt den lilla Gullocksbjörnen, på gnällig staffanstorpska Någon Sitter På Min Plats! Det är lite som att ropa shot gun och hoppa in i framsätet och veta att man får sitta kvar där även om man så skulle åka ända till Helsingborg. Det är fint. Väldigt fint.
En annan skillnad är Den Vita Duken. Den sitter liksom högre upp. Så att man måste böja lite på nacken för att se, i stället för att bara passivt ta emot den perfekt justerade duken på Biopalatset. Jag gillart.
Och. Sist men inte minst. Fyrtiofem spänn för måndagsbio. Femtiofem övriga dagar. Sextiofem för den mer SF-liknande (alltså den man får gå till för Robert Pattison-filmerna och Jim Carrey-filmerna. Den utan franska filmer, alltså). Och sjuttio för 3D-filmerna. Cineast-Markus kommer trivas här. Tisbahä.
Beginners såg jag. Var på väg att glömma skriva det. Den kommer nog bli en sån där se-igen-på-bio-film. För den var skitfin. Mélanie Laurent. What a woman! Quelle Femme! Vilken kvinna! Wilken Frauelein! (gissning på den sista).
Sov gott. Slut. /M.
Jag sitter i en biosalong. Allt är velour, allt är vinrött. Andas något annat, allt andas sextiotal. Eller andas i alla fall den luft som lämnats kvar åt mig därifrån. Jag vet bara hur saker har andats sedan åttisju. Jag tror att jag befinner mig på Namurs motsvarighet till Kino i Lund. Det är magiskt. Det är magiskt att gå på bio i Lund också, men med små skillnader. Som att i Lund måste man bestämma sig innan man går in var man ska sitta. Här, här får jag gå in med en onumrerad lapp, andas in, se mig omkring i salongen och känna: Här, just här, vill jag sitta. Och sätta mig just där. Och veta att ingen tant kommer och säger, likt den lilla Gullocksbjörnen, på gnällig staffanstorpska Någon Sitter På Min Plats! Det är lite som att ropa shot gun och hoppa in i framsätet och veta att man får sitta kvar där även om man så skulle åka ända till Helsingborg. Det är fint. Väldigt fint.
En annan skillnad är Den Vita Duken. Den sitter liksom högre upp. Så att man måste böja lite på nacken för att se, i stället för att bara passivt ta emot den perfekt justerade duken på Biopalatset. Jag gillart.
Och. Sist men inte minst. Fyrtiofem spänn för måndagsbio. Femtiofem övriga dagar. Sextiofem för den mer SF-liknande (alltså den man får gå till för Robert Pattison-filmerna och Jim Carrey-filmerna. Den utan franska filmer, alltså). Och sjuttio för 3D-filmerna. Cineast-Markus kommer trivas här. Tisbahä.
Beginners såg jag. Var på väg att glömma skriva det. Den kommer nog bli en sån där se-igen-på-bio-film. För den var skitfin. Mélanie Laurent. What a woman! Quelle Femme! Vilken kvinna! Wilken Frauelein! (gissning på den sista).
Sov gott. Slut. /M.
Kommentarer
Postat av: Sara
Fint skrivet! När jag och Elin uppdaterat vårt sjukt slöa internet vill jag skypa med dig!
Trackback
