En bra dag enligt Kitty

Kära Kitty, 
 
Idag ska jag vara helt ledig och kan du skicka det här jag vill ha? Morgonen är bäst och kvällen bör man ha en fin kväll med mig och det finns en del av vattnet och jag är på väg till jobbet. Mat, chips och en halv kopp kaffe. En tur till sjön och många andra att gå på bio med. Bio och godis eller något annat än en kvart youtube. Det är den  ultimata morgonrutinen en ledig dag på jobbet och det var det inte. 

När jag vaknat,  stigit upp och ner, och kaffet är uppdrucket, behöver vi inte ha någon som är otroligt läcker. Ge honom en del i en annan sak, en sak som jag inte kan vara med på att det är. Då löser sig för det mesta det allra viktigaste för oss, alla fall i en annan dag. 

Lunchtid är helig tid, någon annan dag åker ni hem från skolan och det är inte heller på en annan sak. Ibland käkar vi då och ibland har man en del i en annan sak. 

Kaffet klockan två är det optimala förutsättningarna säger han, och dricker vin och öl på en gång. Ibland med mamma och pappa, ibland med Nine och gärna med  elektrikern. Kaffe eller dö, så enkelt är det bara. 

Kväll betyder mat och kväll berodde på en annan sak. En dag i veckan så kan vi ses där, men inte heller att det är en riktig. Chips, pepsi Max och nötter i choklad från Schweiz. Där har ni mig, och att du inte har någon av er, då får jag inte ha youtube kanal på andra sidan. 

Sova ute bör man göra varje gång under hösten, och utifall att det är en stor kram från oss alla, så vill jag inte ha någon som kan hjälpa mig. 

Sov gott, dröm sött och salt i såren efter en stund, är otroligt läckert att jag har. 

Slut. 

Cigarr, någon?

har inte varit så här sugen på en cigarr på tre år. tre år sen. och jag minns det så väl: jag var så sugen på en cigarr, samtidigt som jag firade nån väns födelsedag, så jag köpte två cigarrer på Arimans, och sen gick vi (efter öl) till Kino, jag tror vi såg Armadillo (dokumentär om danska ungdomar/soldater som dricker sprit, går på porrklubb och sen åker iväg glada i hågen för att skjuta ihjäl levande människor i Afganistan) (se den, om du fortfarande tror att krig är nåt bra) och sen promenad och hon gick hem till sig och jag till mig.

skillnaden mellan då och nu är att jag inte ska gå och köpa nån cigarr, inte ta nån öl, inte se Armadillo (även om jag har den på coffes dator) och inte gå hem till mig, för jag är redan hemma.

det var bara det jag ville säga. Hej då. godnatt.

Kort till en utlänning

Skulle gå till posten nyss för att skicka ett kort till Sverige (någon av Er kommer få ett kort! spännande!). Möttes av en av mina Vänner här, som tidigare har bott på det gruppboendet där jag jobbar, men som nu har flyttat till ett annat. Småpratade lite. Jag berättade att jag skulle skicka kort till en vän i Sverige. Han tittade på kortet, konstaterade att det föreställde havet, och gav sig sedan i kast med att försöka läsa det. Efter en stunds brottningskamp med adressraden konstaterade han:

"Det här kortet ska till en utlänning."

Ja, det är lite så det funkar, när man skickar kort till Sverige...

tisdag. eller jag menar onsdag. nej, tisdag. ja, tisdag är det.

kvinna, vänd mot väninna: "och det här är Markus, vår volontär från Danmark..."
jag, skämtsamt: "ja, eller från Tyskland eller Sverige eller vad det nu var. Det är ju typ samma sak."
hon, lite tafatt då hon förstår att hon missat något, försöker ta över min skämtsamma ton: "ja, haha, det är ju ungefär samma sak, ni pratar ju ungefär samma språk, haha.."
jag, fortfarande skämtsamt: "ja, som belgare och fransmän..."
hon, tappar den redan tafatta skämtsamheten: "NEJ. DÄR TAR DU FEL."

sist jag gjorde frankrike/belgien-jämförelsen röt en arg EU-lobbyist tillbaka, på finländsk brytning: "TA TILLBAKA DET DÄÄR!!". Och hon var ju liksom inte ens belgare. What's the fuzz, ni pratar samma språk och äter samma mat och dubbar samma filmer och är rädda för samma invandrare. Godnatt.

drive.

alltså, det framgår ju inte i varje blogginlägg jag skriver att de flesta av de personer jag spenderar min tid med nu för tiden har någon form av utvecklingsstörning. men så är det, och det är gött. det är för mig ett stort privilegium. det finns vissa skilnader mellan de som vi generaliserar ihop under etiketten "utvecklingsstörda" och oss andra, som vi kan generalisera ihop under etiketten "normalstörda". normalstörda startar krig. det gör inte utvecklingsstörda. normalstörda har så svårt att förstå en hel massa saker, som t.ex. kärlek, vänskap, ärlighet, och en massa andra fina ord. många utvecklingsstörda förstår de sakerna bättre. med mera, med mera. (och ja, självklart generaliserar jag nu. det är sånt vi normalstörda gör. bland annat.)

en sak som många normalstörda gör, som inte lika många utvecklingsstörda gör, är att vi kör bil. vi är inte särskilt bra på det, och ofta dör vi eller dödar vi nån annan när vi gör det, men ändå, vi kör bil. jag tycker det är lite orättvist att utvecklingsstörda inte får köra så mycket bil, så när det är jag som kör vår gröna folkvagnsbuss brukar jag låta mina vänner hjälpa till lite. vrida om nyckeln och sånt. växla nån gång ibland.

idag drog vi det hela lite längre.

vi satte två av våra utvecklingsstörda vänner bakom ratten. på en stor öppen yta. på med säkerhetsbältet. och sen körde dom jaaaaa. kör så det ryker! MF körde mest i cirklar i början, men fick snabbt kläm på det hela, och körde skapligt. R var en hejjare redan från början, gasen i botten och sen körde han runt runt runt, jämn körning ("eco-drive") utan några större problem. det var en fröjd att se! som de njöt av denna nyfunna frihet! det hela gick väldigt bra. tills vi kom till momentet som heter "det finns andra som kör på den stora öppna ytan också". då sa det lite bump och det sa lite bom, men det är ju så vi kör här i Belgien (hälsar Mr en krossad backspegel och en pajjad parkbänk och en mosad fot), så det var ingen som höjde på ögonbrynen. efter en stund med många krockar fick det dock vara nog, och vi gick vidare till de friterade våfflorna. man kan ju inte hänga vid radiobilarna hela tivolidagen.
 
bilen hem var det jag som körde.

slut//M.
 

./.

Idag har jag och 200 andra medlemmar av L'Arche-rörelsen träffats i Banneu och haft en fin dag tillsammans.


Det slog mig efter ett tag att eftersom de allra flesta var nya ansikten för mig så visste jag inte på förhand vilka som hade utvecklingsstörning eller inte. Och många av dem gick inte heller att avgöra med hjälp av mina väl invanda fördomsmekanismer.

Och sen slog det mig, att nä. Det spelar faktiskt ingen roll.

Då vet man att man har haft en bra dag. Och ett bra år.

Varmt välkommen, år 2.
 
Kram // Markus

varför tävla?

Jag: Hur gick det på bowlingen?

Marie: Skitbra!!

Jag: Vem vann då?

Marie: Nästan alla!

//mvh livet på ett valfritt gruppboende i Belgien

Torsdag.

Ikväll började en av mina chefer, Bernard, prata lite tyska med mig. Jag var inte helt förberedd på detta. Dels för att belgarna i allmänhet inte kan hantera mer än i snitt ett språk per liv (om ens det, två kollegor försökte igår hjälpa  mig med en läxa i min "SFI"-bok, nivå medelmåtta). Och dels för att jag aldrig studerat någon tyska. Nåväl, jag försökte hänga med så gott det gick och lyckades ibland svara på vad jag trodde var frågor (frågor känner man t.ex. igen på att den som pratar med en har blivit tyst och ser ut att vänta på nån slags reaktion). Efter ett tag lyckades jag säga att jag ska till Sverige en sväng nästa vecka, och uppriktigt intresserad sa han att det var ju spännande. (Norden är spännande. Det vet alla i Belgien. För vi har sjöar, och djur i det vilda som är stora som Belgian Blue). "Har du varit där, i Sverige, förut?", frågade han, vilket jag tolkade som "Har du varit där förut under ditt år här hos oss?". Och ja, det hade jag ju, både i julas och i maj. Lite senare i vår konversation på hitte-på-tyska frågade han mig var i Tyskland det är jag kommer ifrån. Där kunde jag valt att göra en Pel Dalton (ni som läst "Saker min flickvän och jag grälar om" vet vad jag menar, och ni andra bör läsa den, flera gånger om) och spinna vidare på att jag var från till exempel Hamburg för att inte göra chefen ledsen över att han inte visste vilket land jag kommer från (Sverige, red. anm.). Jag har ju bara jobbat för honom tjugofyra timmar om dygnet sju dagar i veckan (överdrift) det senaste året. Men jag valde att såra honom djupt och säga att jag kom från Skåne.
 
Vanligtvis brukar de få för sig att  jag är från Norge, och tycka synd om mig och mitt folk varje gång Breivik är på tapeten. 
 
Helgen ska jag spendera hos några vänner som har en innomhuspool, vilken ikväll var 30 grader varm. See ya later, n00bz.

loppis i Treriksröset

1) nej det var inte min nalle loppis som var i Treriksröset (i treriksröset? på treriksröset? har aldrig varit där så jag vet inte riktigt vad det är jag refererar till, men jag låtsas att det är en hög med stenar, ett röse, och då kan man vara PÅ treriksröset. jaja, whattevva), det var loppmarknad i Trekriksröset (på?). min nalle är, enligt t.ex. mamma, uppkallad efter den plats jag köpte honom på en gång i tiden, en loppmarknad, men det var jag för liten för att komma ihåg när jag började komma ihåg saker. (Annat som jag inte kommer ihåg är Den Där Gången när den gula vätskan i pappas glas inte var lättöl, som jag gillade som ung (kanske därför jag är lite knasig?, red.anm.), utan whiskey, som jag tydligen hade lite svårt för, när det begav sig.)
 
2) nej det var inte treriksröset i norra Sverige/finland/Norge utan Treriksröset i Frankrike/Belgien/Luxemburg. och om jag har en lite romantiserad bild av det nordiska treriksröset så var det här lite mer, tja, vad ska man kalla det? "Praktiskt utformat", tror jag är ett bra epitet. En rondell, tre avfarter (fyra, om man räknar belgiska McDonalds, "Quick"). En avfart mot Luxemburg, där man köper bensin. En avfart mot Frankrike, där man köper ost och alkohol. En avfart mot Belgien, där man bor. Allt för att göra det smidigt för de prismedvetna konsumenterna. Inte så romantiserat. (Kanske är det precis samma sak som väntar mig i norraste lappland. inte för att jag kan konsumentprisindex i Norge-Finland-Sverige, men men.)
 
3) nej jag bryr mig inte om grammatik stavning eller estetik en natt som denna. det är krig i Syrien, då kan man inte hålla på och sätta rätt antal "L" i alldrig. (Regel, om man nu ska vara sån och för ett ögonblick glömma Syrien: 'Alldrig stavas Alldrig med ett "L". Altid stavas Altid med ett "L"). (Eller hur det nu var, samtliga svenskaläre jag haft sen lågstadietrean.) (Skriver man svenska lärare i stället kommer vi osökt in på punkt 4...)
 
4) "Treriksröset" hade man inte kunnat skriva på arabiska, då man aldrig får ha mer än två (2) konsonanter i följd. Vilket man inte kan tro när man lyssnar på en konversation på språket i fråga då det bara låter som ett jidder av konsonanter. MVH HAN SOM REPETERAR FÖR FULLT TY HAN SKA GÖRA SIG EN (lågavlönad) KARRIÄR SOM ARAB
 
5) kära Jimmie, om du läser min bogg (vilket vore snudd på kul, då min blogg, enligt besöksstatistiken, har ca två (2) unika besökare i snitt om dagen (då jag inte länkar till den på fejsbok och skriver nåt fyndigt och introvert, då trillar det in ett trettiotal i stället), och jag misstänker att den som inte är mamma eller pappa är mormor), så tänkte jag bara förbereda dig på att det kommer en liten krönika om ett tag om det här med att integreras eller assimileras. som en liten trailer kan jag säga att assimilering kommer att sågas längs fotknölarna och integreras kommer hyllas som en gud. keep on readin' Monsieur Åkesson, det dyker upp snart.
 
6) kvällens soundtrack är Säkert!'s tolkning av My Hometown (Wannadies, kanske?), "Min Hemstad". Se nedan.
 
7) Idag lät jag en tarantella (jättestor hårig spindel som bor där det är varmt) slå sig till ro på min arm. Jag blev inte rädd, och jag försökte inte döda den. Jag tror det kallas symbios.
 
8) det blev väldigt många paranteser idag. gött.
 
Det var nog allt för nu, tror jag.
 
 
Tack och hej och slut // Mac

Bon Anniversaire!

Så lät det igårkväll, när vi firade mig med pizza, cola, öl och glass. I måndags var det nämligen ett år sedan jag flyttade hit, till Bartrès, Vedrin, Namur, Vallonien, Belgien... Och det var inte ett hejdå utan mer bara en slags milstolpe, eftersom jag stannar ett år till.
 
Jag tänkte att den här bloggen skulle få känna av lite kvalitet ett tag framöver. Tanken är ett par årskrönikor med några veckors mellanrum framöver. Eventuella rubriker kan komma att vara "Gå ner med GLHF-dieten*", "Tio sätt att mörda en spindel", "Speedos och badmössor", med mera et cetera osv i evigheters evighet. 
 
Eller så skriver jag några inlägg om fördelen med att bli kär i utomjordingar. Det där märker vi.
 
Slut och hej ! // Markus
 
_________________________
*GLHF-dieten är en traversi på LCHF (low carb high fat). GLHF står på datanördspråk för Good Luck Have Fun, och det är just den dieten som gäller i Belgien, transfetternas förlovade land.

viskleken.

Han #1, milt utvecklingsstörd och med talsvårigheter, säger något på franska.

Hon #2, assistent, försöker förstå vad Han #1 sagt, och säger till mig på franska vad hon tror att han sagt.

Jag, försöker förstå vad Hon #1 sagt, och översätter snabbt till engelska, så att Hon #2 kan förstå.

Hon #2, vår nya volontär, kommer från tyskland och kan inte mycket franska men förstår engelska. Lyssnar på vad jag säger, på engelska, och översätter till Han #2.

Han #2, den nya volontärens pappa, tysk från Ryssland, kan tyska och ryska. Pratar tyska med mig som om jag också kunde tyska. Det kan jag inte, vet jag nu med säkerhet. Lyssnar på vad Hon #2 har att säga, alltså vad Han #1 sa för ett par minuter sedan. Grammatik, ordföljd, en del av innehållet, etc. har gått förlorat, men andemeningen finns kvar.

Jag har glömt vad andemeningen var i det här fallet, men det kan mycket väl ha varit något i stil med följande:

Han #1: "Kan du skicka salamin, är du snäll?"

Hon #3, sitter bredvid, iaktar och skrattar så där hjärtligt som bara en tysk-rysk organist, tillika mamma till en L'Arche-volontär, kan.

Som viskleken, fast man får prata högt, om man vill.

Döda Katla.

Jag som trodde att jag inte längre var rädd för spindlar. Tänk så fel man kan ha. Anyways. I förrigår såg jag den största spindeln jag någonsin sett. På mitt badrum. Och blev, ska erkännas, lite darrig. Men tog itu med problemet, och slängde ut den i trädgården. Ikväll såg jag igen den största spindeln jag någonsin sett. Detta var dock en ny spindel. Som var storleken större. Och den satt lite lite framför mina ögon, lite lite ovanför min panna. I mitt sovrum. I snedtaket ovanför den madrass jag sover på. Efter att ha samlat lite mod till mig och utrustat mig med en plastpåse (apoteket hjärtat, importerad från sverige) försökte jag på fredlig väg fånga odjuret för att deportera även detta till trädgården. När odjuret flydde, allt för snabbt och ja, jag kunde höra dess steg, och gömde sig UNDER MIN MADRASS la jag ner projektet. Eller omvandlade det till skyddsjakt i stället. Några djupa andetag senare blev Katla (vi kan kalla henne det) till snorigt mos under "Islam - Den raka vägen". (Kanske hörde jag mig själv yttra ett litet Allah Akhbar/Jihad när slaget föll, inspirerad av mycket Hollywood).

Sådärja. Då var det sagt. Och jag kommer aldrig mer att kunna sova på mitt rum. Tur att vi har fällfåtöljer i vardagsrummet.

Och jag hoppas innerligt att jag inte fortsätter träffa de största spindlarna jag någonsin sett varannan kväll.

hemma igen. eller vad man nu kallar Belgien.

elva dagar i Litauen. vackert väder, "intressant" matkultur, billig öl (som jag inte ens smakade en droppe av pga Ramadan som jag halvfirar) vackra kvinnor vackra män, och bad i sjöar (vilket vi inte har i detta landet) och bad i östersjön. dock var jag på fel sida östersjön för att kunna hejja på er i Åhus och så, men jag trodde att jag inte var så fasligt långt ifrån. detta mest för att jag inte hade en aning om var Litauen låg förrän jag såg en karta här om dagen. jag trodde att jag befann mig nånstans i östtyskland / Polen, så jag vinkade rätt upp, men jag befann mig visst typ i Ryssland. Tänk, så det kan gå.

nu är jag i alla fall "hemma" igen, och idag har jag köpt Ryan Air-biljetter till riktiga Hemma i slutet av september. Då ses vi, Sverige.

kram på er.

vi tar semester från bloggandet...

...men det kommer knappast att märkas, så sällan som jag delar med mig av vad jag inte har att skriva.
 
the stream of consiousness
 
chokladbollar vid hemlängtan BRA fyller flera funktioner man måste planera laga äta medans man lagar ->man håller sig sysselsatt och kan tänka på annat än hur en lagom kall Pripps 2,8% hade smakat på verandan just nu eller hur kallt det är i Gummarp eller Dalby Stenbrott (varför tänker jag på stenbrottet??? värsta misslyckade badet ju!) jaja och utöver att en håller sig sysselsatt så får man choklad -> man blir glad och 3) man får smaker från hemmifrån -> BRA! och snart bär det av mot litauen jaja det blir nog fint ska vi se och sen tar vi ett ryck till här i Belgien och säger Hejdå Svejdå till några av de människor vi älskar mest i hela världen och då innebär det tyskarna och tyskorna i Bryssel vi ses en annan dag kanske en annan dag jul eller påsk eller en helt vanlig annandag och sen tar vi ett ryck till och flyger HEM till sverige och knäcker den där prippsen på verandan helt oavsett hur somrig tdet är eller kallt (kanske blir det oktober och då hoppar vi helt och hållet över Gummarp) och sen blir det hit igen och ett ryck och sen vips är det jul och vips är det maj och vips! flyttar jag till sverige igen hej svej vad det går undan när man har roligt
 
men först...
 
 
...nananananananananananananananana BATMAN!!! på söndag, i Bryssel, V.O. alltså Verision Originale, vilket på franska betyder att den är på engelska.
 
GÖTT!!!!!!
 
Slut.
 
Kram.
 
Markus.

vi tar semester från bloggandet...

...men det kommer knappast att märkas, så sällan som jag delar med mig av vad jag inte har att skriva.
 
the stream of consiousness
 
chokladbollar vid hemlängtan BRA fyller flera funktioner man måste planera laga äta medans man lagar ->man håller sig sysselsatt och kan tänka på annat än hur en lagom kall Pripps 2,8% hade smakat på verandan just nu eller hur kallt det är i Gummarp eller Dalby Stenbrott (varför tänker jag på stenbrottet??? värsta misslyckade badet ju!) jaja och utöver att en håller sig sysselsatt så får man choklad -> man blir glad och 3) man får smaker från hemmifrån -> BRA! och snart bär det av mot litauen jaja det blir nog fint ska vi se och sen tar vi ett ryck till här i Belgien och säger Hejdå Svejdå till några av de människor vi älskar mest i hela världen och då innebär det tyskarna och tyskorna i Bryssel vi ses en annan dag kanske en annan dag jul eller påsk eller en helt vanlig annandag och sen tar vi ett ryck till och flyger HEM till sverige och knäcker den där prippsen på verandan helt oavsett hur somrig tdet är eller kallt (kanske blir det oktober och då hoppar vi helt och hållet över Gummarp) och sen blir det hit igen och ett ryck och sen vips är det jul och vips är det maj och vips! flyttar jag till sverige igen hej svej vad det går undan när man har roligt
 
men först...
 
 
...nananananananananananananananana BATMAN!!! på söndag, i Bryssel, V.O. alltså Verision Originale, vilket på franska betyder att den är på engelska.
 
GÖTT!!!!!!
 
Slut.
 
Kram.
 
Markus.

man måste skriva en rubrik annars får man inte blogga. det är nog nåt sossarna kommit på..

dagen har varit fin och bra, riktigt bra. jag har:
 
1) gjort den bästa svampstuvningen hittills. eftersom jag konstant misslyckats med allt vad svamp heter de senaste 25 åren så säger det kanske inte så mycket, man för er som inte vill misslyckas i 25 år till säger jag bara: smör. och grädde. mycket smör och mycket grädde.
 
2) gräddat typ mångdubbel sats med crêpes inför i morgon (som jag då ska fylla med stuvningen och gratinera med Mozzarella, hur nu det stavas) och jag kan konstatera att järnet man gräddar i spelar stoooor roll. skaffa ett bra crêpe-järn!!
 
3) det var typ det.
 
jag lägger inte upp nåt foto på min grymma stuvning. dels för att jag aldrig pallar lägga upp foton på min blogg, och dels för att en flottig champinjonstuvning, hur god den än må vara, alltid ser ut som kräk. eller i alla fall mina.
 
over and ut //
 
Markus

jag har glömt vad jag ville säga så jag säger det här i stället

EM i fotboll. jag brydde mig lite. med betoning på lite. mest för ölen och chipsens skull, ska sägas. nu är det EM i sclagersjungning som ska avgöras om ett år och efter att av misstag ha läst lite debatt om varför Malmö skulle få hålla i partajet eller inte så tänkte jag: MEN JAG BRYR JU MIG ÄNDÅ INTE VARFÖR LÄGGER JAG KALORIER (ELLER JOULE, BEROENDE PÅ VAD VI MÄTER ENERGI I) PÅ DET HÄR???!?!!
 
jaja. nu har jag fått det ur mig. jag har redan glömt vem som vann fotbollen, men jag har inte glömt att jag drack en Maredsous Blå (MUMMA!) och åt Lay's saltade chips, den röda 40-grammspåsen, när jag å mor och far såg nån av matcherna på Le Grognard, min kvarterspub. jag vill minnas att det blev en Stella Artois med en gnutta grenadin efter Maredsous:en och att det var över förväntan men fortfarande o-gott. Men nån gång ska man ju testa att hälla sirap i ölen så varför inte till lite fotboll.
 
tack mamma och pappa för båda ölarna och chipsen och fotbollssällskapet. det gjorde ni bra. tack för att ni kom och hade en trevlig semester hos mig.
 
det som händer nu är att vi har sista natten med en gäst från Frankrike i huset, och det har varit minst sagt livligt men jag har gillat det. om en vecka har jag kanske träffat Måns i Bryssel, och om en vecka och ett par dagar har jag kanske träffat mina volontärvänner i Bryssel för sista gången den här svängen. det får bli en tågtripp genom Tyskland nån dag för å göra en liten reunion. men hur många vänner har man inte sagt det till?? Alldeles lagom många, synd bara att det är en sån sak som inte blir av.
 
antagningsbesked: jag får plugga arabiska på distans från Dalarna, om jag vill.
 
det vill jag inte. jag stannar här, och lär mig franska / repeterar arabiska på egen hand.
 
och slutligen: idag sjunger vi grattis för mormor och morfar som firar 55-årig bröllopsdag. det är lite drygt hela mitt liv gånger två. fett!
 
Kram hej.

chicha, libanesiskt kaffe och en krypskytts blodshämnd

på mitt favoritställe i Namur. grym falafel, med grymma tillbehör, grillspett och massor mera. fint. ikväll fick jag även lära mig att han som driver stället gör de grymmaste vattenpiporna och ett annorlunda men fantastiskt kaffe. mukhtaalif wa laakin djajjid jidden, momtaaz.
ikväll berättade han för mig och Ugne om hur ingen vinner på krig. 2006 var han krypskytt när Israel invaderade Libanon. hans bror jobbade för Röda Korset med hjälpsändningar. en dag blev brodern, som jobbade på samma plats som min vän, skjuten i huvudet av en israelisk krypskytt. min vän gömde sig i närheten och väntade i sju timmar på att hans brors mördare skulle synas till. han gömde en Kalashnikov ett stenkast bort, som han med en lina utlöste när det rörde sig hos hans motståndare, och när hans Kalashnikov brann av sköt fienden mot Kalashnikoven, och röjde på så sätt sin position. min vän sköt honom direkt.
min vän berättade att ingen vinner på krig. krig får en att vakna av mardrömmar varje natt. ingen vinner på det, trots alla ansträngningar vi gör för att kriga mot varandra.
vattenpipa på min väns café ska bli en god vana.
i morgon: möte med chefen. viktigt möte. I'll keep you informed.
Slut./M.

bra bus och dåliga

satt igår kväll vid kvällsmaten och försökte övertala R, en av grabbarna här, att följa med på vår Litauen-semester i Augusti. han skulle nog gärna hänga med, om det inte vore för att man flyger dit.

Kollega: Men varför vill du inte följa med?

R: Han kommer dö. (med han menas "jag", R)

Kollega: Nej nej, det händer inte olyckor när man flyger. Det händer olyckor när man åker bil, inte när man flyger. (här kunde övertalningsförsöket slutat i att R inte heller vill åka bil i framtiden, men det undveks)

M (en av de andra som bor här): JO! Det händer visst olyckor när man flyger, jätteofta! (Varpå M sneglar på min kollega och blinkar med ena ögat som för att säga: Där lurade vi honom allt!)

sådär bra bus, M.

Slut //

ett viktigt möte

hej hej hej


i morron alltså. då du.

möte med chefen. i morgon. Annick. vi ska snacka framtid, och jag har grunnat länge och väl. gjort listor och skrivit mer dagbok än nånsin (nja, men mycket). pros and cons. för och nackdelar. fördelar: många. nackdelar: ytterst få.

det handlar alltså om att eventuellt stanna ett tag till. med "ett tag till" menar vi nog fram till jul, eller som längst till nästa sommar. andra jag känner här som har stannat "ett tag till" har stannat i 10, 15, 20 år... jaja. vi får se. inget bestämt än, men det ska bli ett Mycket Spännande Möte.

såja. nu var ryktet officiellt.

i övrigt anser jag att Cartago borde förstöras, och helgen ska jag spendera i den huvudstad i världen som jag spenderat mest tid i, stockholm inkluderat. Bryssel alltså. innebär det att det är min huvudstad då? kanske.

kram på er, nu ska Timbuktu få sjunga "Fallskärm" för mig ett tag till, jag ska äta ett par chips och fortsätta skriva låten "Mened".

LYSSNA PÅ FALLSKÄRM HÄR!!!!





Tidigare inlägg
RSS 2.0