cirkus johansson.

Han #1, milt utvecklingsstörd och med talsvårigheter, säger något på franska.

Hon #2, assistent, försöker förstå vad Han #1 sagt, och säger till mig på franska vad hon tror att han sagt.

Jag, försöker förstå vad Hon #1 sagt, och översätter snabbt till engelska, så att Hon #2 kan förstå.

Hon #2, vår nya volontär, kommer från tyskland och kan inte mycket franska men förstår engelska. Lyssnar på vad jag säger, på engelska, och översätter till Han #2.

Han #2, den nya volontärens pappa, tysk från Ryssland, kan tyska och ryska. Pratar tyska med mig som om jag också kunde tyska. Det kan jag inte, vet jag nu med säkerhet. Lyssnar på vad Hon #2 har att säga, alltså vad Han #1 sa för ett par minuter sedan. Grammatik, ordföljd, en del av innehållet, etc. har gått förlorat, men andemeningen finns kvar.

Jag har glömt vad andemeningen var i det här fallet, men det kan mycket väl ha varit något i stil med följande:

Han #1: "Kan du skicka salamin, är du snäll?"

Hon #3, sitter bredvid, iaktar och skrattar så där hjärtligt som bara en tysk-rysk organist, tillika mamma till en L'Arche-volontär, kan.

Som viskleken, fast man får prata högt, om man vill.