cirkus johansson.

Jag som trodde att jag inte längre var rädd för spindlar. Tänk så fel man kan ha. Anyways. I förrigår såg jag den största spindeln jag någonsin sett. På mitt badrum. Och blev, ska erkännas, lite darrig. Men tog itu med problemet, och slängde ut den i trädgården. Ikväll såg jag igen den största spindeln jag någonsin sett. Detta var dock en ny spindel. Som var storleken större. Och den satt lite lite framför mina ögon, lite lite ovanför min panna. I mitt sovrum. I snedtaket ovanför den madrass jag sover på. Efter att ha samlat lite mod till mig och utrustat mig med en plastpåse (apoteket hjärtat, importerad från sverige) försökte jag på fredlig väg fånga odjuret för att deportera även detta till trädgården. När odjuret flydde, allt för snabbt och ja, jag kunde höra dess steg, och gömde sig UNDER MIN MADRASS la jag ner projektet. Eller omvandlade det till skyddsjakt i stället. Några djupa andetag senare blev Katla (vi kan kalla henne det) till snorigt mos under "Islam - Den raka vägen". (Kanske hörde jag mig själv yttra ett litet Allah Akhbar/Jihad när slaget föll, inspirerad av mycket Hollywood).

Sådärja. Då var det sagt. Och jag kommer aldrig mer att kunna sova på mitt rum. Tur att vi har fällfåtöljer i vardagsrummet.

Och jag hoppas innerligt att jag inte fortsätter träffa de största spindlarna jag någonsin sett varannan kväll.