cirkus johansson.

alltså, det framgår ju inte i varje blogginlägg jag skriver att de flesta av de personer jag spenderar min tid med nu för tiden har någon form av utvecklingsstörning. men så är det, och det är gött. det är för mig ett stort privilegium. det finns vissa skilnader mellan de som vi generaliserar ihop under etiketten "utvecklingsstörda" och oss andra, som vi kan generalisera ihop under etiketten "normalstörda". normalstörda startar krig. det gör inte utvecklingsstörda. normalstörda har så svårt att förstå en hel massa saker, som t.ex. kärlek, vänskap, ärlighet, och en massa andra fina ord. många utvecklingsstörda förstår de sakerna bättre. med mera, med mera. (och ja, självklart generaliserar jag nu. det är sånt vi normalstörda gör. bland annat.)

en sak som många normalstörda gör, som inte lika många utvecklingsstörda gör, är att vi kör bil. vi är inte särskilt bra på det, och ofta dör vi eller dödar vi nån annan när vi gör det, men ändå, vi kör bil. jag tycker det är lite orättvist att utvecklingsstörda inte får köra så mycket bil, så när det är jag som kör vår gröna folkvagnsbuss brukar jag låta mina vänner hjälpa till lite. vrida om nyckeln och sånt. växla nån gång ibland.

idag drog vi det hela lite längre.

vi satte två av våra utvecklingsstörda vänner bakom ratten. på en stor öppen yta. på med säkerhetsbältet. och sen körde dom jaaaaa. kör så det ryker! MF körde mest i cirklar i början, men fick snabbt kläm på det hela, och körde skapligt. R var en hejjare redan från början, gasen i botten och sen körde han runt runt runt, jämn körning ("eco-drive") utan några större problem. det var en fröjd att se! som de njöt av denna nyfunna frihet! det hela gick väldigt bra. tills vi kom till momentet som heter "det finns andra som kör på den stora öppna ytan också". då sa det lite bump och det sa lite bom, men det är ju så vi kör här i Belgien (hälsar Mr en krossad backspegel och en pajjad parkbänk och en mosad fot), så det var ingen som höjde på ögonbrynen. efter en stund med många krockar fick det dock vara nog, och vi gick vidare till de friterade våfflorna. man kan ju inte hänga vid radiobilarna hela tivolidagen.

 

bilen hem var det jag som körde.

slut//M.