cirkus johansson.

Jag vill börja med att ursäkta mig. Det flyger ljudvågor från mina hörlurar till mina trummhinnor, och de förmedlar endast bob hund just nu. Därav grammatikfel, eventuell oförståelig dialekt och impulsivitet och opassande ordval.

Kanske bäst att skriva av mig lite först, så bob hunden inte hoppar in i min narrativ om Kungspannkakan.

MEN VAD ÄR DET JAG HÖR?! SKA DU HÄNGA MED?? NÄ! NU SKA VI DANSA EFTER MIN PIPA JAG SKULLE BARA DANSA MED VAKTERNA STENÅLDERN KAN BÖRJA STENÅLDERN KAN BÖRJA SEN SKA VI DANSA EFTER DIIIIN PIPA TRALLALA LILLA MOLNTUSS JAG KÄNNER ETT BEHOV AV ATT GÅ FRAM OCH GÖRA BORT MIG.

Det är kanske inte Tranströmmer eller ens Ranelid, men jag gillar't.

Nu till dagens text:

Galette de Roi firas idag. Galette betyder kaka eller pannkaka, Roi betyder kung. Kungspannkaka kan man alltså säga, höhö. Förmodligen hyllar vi monarkin idag, eller är tänkta att göra det, but I'm only in it for the cake. Vi firar med en kaka eller tårta eller paj eller jag vet inte riktigt vad det liknar, som vi delar mellan oss. Hela kakan måste delas upp, för i kakan ligger en liten plastfigur gömd, som då är "kungen". Och kungen vill man ha. För då blir man kung, och får klä sig i en krona och välja sin drottning. Endast fördelar. Kan liknas vid svennetraditionen att äta gröt med en mandel i på julafton, och den som då får mandeln rimmar eller blir gift eller både och eller vad det nu var. Skilnaden är kanske främst att den som hittar mandeln med lätthet biter sönder den efter grötens koktid. Den som hittar Kungen i Kungspannkakan 1) biter sönder sina tänder eller 2) sätter denna Kinderäggleksak i halsen. Detta till trots är dagen omåttligt populär.

Och ja. Kakan smakade bra. Och nej. Jag fick inte Kungen, och Francois som fick Kungen och därmed blev Kung valde inte mig till drottning. Syrligt, sa räven.

Ajöss. /M.

hej då Belgien, nu åker jag hem på lite semester. Planen var att åka torsdag eftermiddag, men den nya belgiska efterlängtade regeringen täntke börja med att göra sig populära och höja pensionsåldern några snäpp, vilket gjorde typ alla sura och gnälliga, och därför ska det strejkas. så jag sover på flygplatsen i morgon natt, och i stället för nio timmars total restid, dörr till dörr, så närmar jag mig nog 33 timmars restid, dörr till dörr. alltså längre tid än det tog att åka buss när jag skulle hit, fast med mer växthusgaser och obekvämare. Heja!

det var nog allt.

slut./M.

torsdag är således Sverigedag för första gången på snart tre månader. Fint skit ska det bli!

innan dess tänkte jag mest skriva att i Belgien kan man äta Pêche au Thon. Det är persikohalvor fyllda med tonfiskröra. bättre än det låter, men det låter ju heller inget vidare.

slut./M.

idag har jag gjort något som jag Aldrig tidigare gjort. nej, jag har inte varit statist i en Hollywoodfilm. nej, jag har inte åkt till månen. nej, jag har inte hoppat 3,65 i längdhopp. och nej, jag har inte med flit träffat en fotboll med min fot under en fotbollsmatch.

jag har köpt julgran. en riktig. en sån man sticker sig på när man lastar in den i bilen om man inte har handskar (jag hade handskar, Bernard, min kollega, hade inte det). en sån som kommer lukta sådär julgranigt om ett tag som bara julgranar gör.

jaha. var det inte något mer?

nej. men för oss som är uppvuxna med plastgran var det skönt att nu ha gjort det. inte för att det var nåt vidare häftigt eller så, men lite.

slut./M.

(tillägg: mamma berättade på Skype idag att jag i och för sig tydligen hade gått med mormor i skogen nån jul för massor med år sen å fixat en gran. men den köptes nog inte. den fixades. vi får fråga mormor om den saken.)

(tillägg 2: eftersom cyber-mormor läser min blogg så kan vi ju fråga henne med en gång: mormor, köpte vi granen då för en massa år sen, eller fixade vi den?)

slut igen./M.

Nu går vi till vila igen efter händelsefulla dagar och kvällar, på olika sätt.

Men för oss som aldrig förr har lyssnat på Brainpool ordentligt är det på tiden.

Och i morgon firar vi en av grabbarna i kollektivet, om han inte är magsjuk. Quick, McDonalds fast annan logga, står på menyn.

Det var allt.

Slut och hej och sånt.

//Mac.

Bryssel.

EU-kommissionen-huset. Europaparlamentet. Många fina, dyra skrytbyggen. Välputsade fasader. Medelålders män, grisskära i hyn i beigea och svarta trench coats. Mercedes och BMW som de medelålders männen springer ut och in ur och ryggdunkar varandra lite granna. Sover i flotta våningar på Avenue de Transulveereen eller andra Straat.

Bryssel.

EU-kommissionen-huset. Europaparlamentet. Många fina, dyra skrytbyggen. Välputsade fasader. Medelålders män, smutsiga, stinkande iklädda trasor. Inte ens en cykel har dom, och tunnelbanan är stängd för de som inte har pengar. Sover i en hög med pappkartonger utanför EU-husen.

Bryssel.

Det blir så överdrivet jättetydligt. Vårt sjuka samhälle som jag varje morgon går med på att leva i. Det är lätt att kasta dynga på EU-pamparna som tjänar mer på en timme än vad han under pappkartongerna tjänar under sitt liv. Men det gör nog jag också. Likväl ska dom ha dynga. Jag också. Men dom också. EU-pamparna. Och jag. Och dom.

Bryssel.

En kollegas pappa och en annan kollegas svärfar (samma man för kollegorna är ett par) gick och dog i helgen. Idag var större delen av dagcentrats medlemmar med på begravningen. Person A var med, Person B stannade med mig på centrat. Följande dialog utspelar sig när de kommer tillbaka från begravningen.


Person A: Yves svärfar är död!

Person B: Va? Fortfarande?



Livet i mitt belgiska gruppboende är fantastiskt ibland.

Slut. /M.

När man inte orkar dra in till stan för att hitta på något när man är ledig. Ledig betyder också "ledig utan att några volontärkollegor är lediga samtidigt" vilket innebär att man får hitta på saker på egen hand. Och då är film ofta att föredra. I morgon ska dock jag och min kollega Ugne sitta på nåt café på kvällen, och det ser jag fram emot. En öl eller två, eller kanske rent av en kopp kaffe för att festa till det lite. En kopp kaffe MED koffein i. Sådana saknar vi här, för mina vänner som bor här på heltid ska tydligen inte dricka det där giftet. Så då får man dricka sina koffein-doser på stan. Dyrt? Ja. Gott? Ofta, inte alltid. Jag beställde en cappuchino, och fick in en kaffe med mycket mjölk i och spraygrädde på toppen. Gott? Nix. Inte.


Det var nog allt.

Slut. /M.

Idag har vi varit på Belgiens motsvarighet till Ölands Djurpark, och jag var i mitt esse.

"Åh, vad söta de är, kycklingarna!", sa en av assistenterna till R.

"Ja, och du gillar ju att äta kyckling", sa jag till R, och fick nån slags blick av ovan nämnda assistent.

Vidare associerade jag fritt när jag såg några av bur... "inhängnaderna" som djuren lever hela sina liv i, att det vore spännande att jobba som lärare i en lågstadieklass och ha en temavecka om Minkar eller kycklingar, som avslutas med att man med de små liven besöker en farm för något av de två djuren. En å annan liten militant vegan skulle man nog kunna kläcka fram...

OCH:::::::::: FLYGBILJETTER, 4 stycken, BOKADE! JAG KOMMER HEM TILL JUL!!!! 22 december lyfter jag från Bryssel och 2 Januari flyger jag tillbaka från Kastrup. See ya there and then.

Nu: SVT-play-afton med Skavlan, Robins och några glas juice.

Slut./M.

Åkte buss till jobbet i morse, som många andra morgnar. Halvvägs in till stan, en resa på tio minuter, stannar chauffören till, som när man släpper fram en mötande bil när det är trångt på gatorna här. Med skilnaden att han inte hade möte, utan han vevade ner rutan i stället och pratade en minut eller två med sin polare som körde budbilen intill.

Sen tog han igen den missade tiden i den långa nerförsbacken in mot centrum...

Det var nog allt. I morgon ska jag promenera/jogga i stället för buss.

Slut./M.

Jo, det är ganska många saker som skiljer sig mellan hästar och hår. Man kan rida på dom förstnämnda och man kan kamma det sistnämnda. Man kan nog i och för sig kamma hästar också, men då antar jag att man kammar hästarnas hår. Jag är inte så insatt i häst-ämnet.

(även om jag önskar att jag vore. hästar alltså! vilken grej!)

LIKHETERNA är kanske mer lätträknade. En av de största likheterna är att de på franska uttalas ungefär ganska precis lika dant, med någon liten twist på slutet. [Schevå] möter [Schevö]. Eftersom jag inte riktigt lärt mig vilket som är vilket (fast jag är på god väg) så blir det mest så att jag gissar. Varannan gång [å] och varannan gång [ö]. Och sen om man gör det lite grumligt på slutet så hörs det inte så mycket skillnad. Jag tror inte att jag har behövt säga "HÄST" än, inte i något sammanhang här i Belgien, men jag säger "Hår" ganska ofta. Varje dag, till exempel. Så varannan gång jag hjälper grabbarna med kvällsduschen så frågar jag om de vill ha hjälp med att tvätta håret och varannan gång om jag ska tvätta deras hästar... Inte undra på att de ser lite konfunderade ut.

Min kollega har inte hår-problemet, men dock hästproblemet, eftersom hon är med hästgruppen i stallet en gång i veckan. "Vilket hår vill du rida på?" frågar hon personerna varannan gång...

Slut för nu. /M.

Vid att det inte blir lika tätt mellan de här blogg-sakerna hela tiden. Som nu.

Saker som händer: vanliga livet. Knallar och går, har varit rätt så mycket ledig. Gott. Och jag har börjat ta tag i mina franskastudier här. "Ta tag i" betyder att jag har gått och köpt kurslitteraturen. Man behöver ju inte bränna ut sig liksom..

Slut och hej

Markus

ledig kväll. och imorgon. och måndag. och tisdagkväll. helt okej. skönt att dra ner lite på det där med tempot en sväng. på tisdag börjar jag förhoppningsvis att slåss igen, efter ett alldeles för långt uppehåll. har inte klippt till nån med flit sen slutet av maj. ja, jag har hittat en Krav Maga-klubb som passar med mina lediga tider. fint skit.

nästa helg väntar ledighet igen, fredag till måndag. då ska jag bo i Bryssel och fika med mina tyska vänninor och kanske ta en sväng om till nån konsär eller nåt sånt. sånt man gör när man är ledig och är i en s.k. "Metropol". fint skit.

och ikväll har jag haft SVT-play-kväll. när man har en svt-play-kväll sätter man sig med sin dator i knäet, och sen tittar man på svtproduktioner på deras web. Robins och Skavlan blev det. fint skit.

Slut./M.

Jo, nu sitter jag här i vår soffa, igen, med PJ Harvey's "Let England Shake" i hörlurarna, igen, och resten av huset har antingen gått hem till nåt annat hus eller gått och lagt sig, eller båda dera, igen. Det slog mig nyss, när jag inte visste vad jag skulle skriva om att om jag ska hålla den här bloggen levande i ett år är det nog vettigt att dra ner på ambitionsnivån lite, och inte känna att jag måste skriva nåt nytt och fräscht om Belgien eller L'Arche varje gång. Så nu gör jag inte det. Skriver nåt nytt och fräscht.

Skriv skit, som dom säger, dom som kan.

Slut./M.

Jag är inte i form ikväll för ett kvalitativt alster, men en liten uppdatering av vad som händer och hänt i det här lilla pluttladet kommer likväl. Om än lite kort.

I tisdags pressade vi in oss i vår gröna folkabuss och roadtrippade tre timmar till Trosly på den franska landsbygden, ett par mil utanför Paris, om jag förstod saken rätt. Väl där hälsade vi på i ett annat L'Arche-kollektiv, och vi fick även träffa självaste Jean Vanier ett par minuter. Det är han och en numera heldöd man som en gång för en massa år sedan drog igång L'Arche, detta som vi håller på med nu. Då fanns det ett kollektiv, just det i Trosly, nu finns det ca 140 kollektiv, i 40 länder utspridda över hela klotet. Till exempel i mellanöstern, och dit lockas jag. L'Arche-kollektiv på västbanken eller i Syrien, ja, det kunde minsann vara något.

I torsdags fyllde en av grabbarna i kollektivet år, så då var det ju fest, naturligtvis. Fint.

I lördags, alltså igår, firade vi Namur-L'Arches 35-årsdag, med ett hundratal gäster från andra kollektiv och alla våra vänner. Kvällen avrundades med en fantastisk, men alldeles för lång, konsär, och som avslutning körde jag oss lite vilse mitt i natten när vi skulle hem, men det var fint med belgisk landsbygd by night, så det gjorde inget.

Hm.

Slut./M.

Blir det i morgon. Fint skit, som vi säger.

Idag gjorde jag inköp av mina första och förhoppningsvis sista badkallingar, modell slimmade och tighta. Känner lite att jag inte helt passar i formatet..

Det var nog allt.

Slut./M.

Men jag har ingen bild. Så här kommer tusen ord.

Saker som är roliga: Att dansa med min granne till hans diskokula och gladtraddjazz (på bandspelare!) i bara kallingarna medan han borstar håret och jag mest bara Dansar. Att sitta och skriva om detsamma ett par timmar senare på sin blogg medan man diggar ikapp med sig själv till Movits askalasöskavalkader med Grey's Anatomy i bakgrunden, riktigt uselt genomgehennadåligt dubbat till franska. (Skulle syrran se en minut av det där så skulle alla boxarna för evigt vara förstörda..) Att prata med morsan å farsan på Skype. Det är faktiskt kul. Prova!

Och att svära! Svära är fantastiskt roligt och befriande. Det är nog en av de roligaste och bästa sakerna med att bo i diasporan i detta oförståbara land: jag är lika oförståbar tillbaka som mina grannar är gentemot mig. Vilket innebär att jag kan svänga mig med lite av varje för det förstås ändå inte. (Nej, det gör jag inte. Så mycket. Men man behöver inte censurera några sånger bara för att man är i "fel" sammanhang. Det är fint och bra.)

Hm. Det var nog allt som var roligt. Ja, och dansa! DET är roligt. Sa jag det?

Slut./M.

Hänt sedan sist:
Sett Beginners för andra gången. Blivit rejält magsjuk. Blivit nästan frisk igen. Varit på min egen välkomstfest. Kört själv med minibussen genom Namur för första gången. Nattetid, till och med. Lagat purjolöksoppa för andra gången på en vecka. Pratat med Gullbritt på Skype (jag på skype, hon på telefon, förf. anm.).

Kommer att hända inom kort:
Se en fotbollsmatch i Liège, Standard de Liège möter ett av Brygges lag (söndag). Förmodligen ta en tur till Bryssel (måndag).

Fetaste saken som kommer hända inom kort (tisdag):
Road trip till en håla utanför Paris för att hälsa på ett annat kollektiv och träffa min idol, grundaren av L'arche, ingen mindre eller större än Jean Vanier!! Den du.

Nu: helg. På helgen får man äta chips. Särskillt om man är lite krasslig.

Slut./M.

Helgen spenderades som sagt i Bryssel, i L'Arche-kollektivet Bethlehem, nära Merode. Födelsedagsfest i fredagskväll med ett par glas Leffe Brune och många nya vänner, Calvados-festival i parken intill på lördagen med gratissprit. För oss som gillar gratis och gillar sprit är det positivt. (måttliga mängder sprit, omåttliga mängder gratis. Det är så vi jobbar.) Aftonen och delar av natten: Samla Bryssels alla spanjorer mellan 18 och 30 år i en fin liten park. Bjud in ett av stadens ösigaste balkan-ompaompa-band, en västafrikansk orkester och flyg in deras favoritspanjor, och vips! så kan du dansa dansa dansa dansa i timmar! Fint. Som en fin avrundning drog ett åsk- och ösregnoväder in över festen, men då var vi redan varma och glada så det gjorde ingenting. Fint.

Manneken Piss. Väldigt liten grabb, det där. Men vi ska nog kunna göra en fin foto-session där nån gång. En annan gång, dock.

Nu: dra ner till stan, fika, gå på måndagsbio, promenera hem i vad som förmodligen kommer vara regn.

Slut./M.

Förmiddagen spenderade jag, assistent-Bernard och assistent-Simon på ett av Namurs tre badhus, tillsammans med ett gäng från dagcentret. Det var vilt och roligt och stojigt och stimmigt och fint. Jag kände mig inte helt assimilerad i det belgiska samhället när det visade sig att man inte fick ha badshorts, utan man var tvungen att ha såna där obehagliga tajta små saker. Den snälla tanten i receptionen lät mig låna ett par kvarglömda. Mot en viss avgift. Hon var även vänlig att låna ut en badmössa. Mot en viss avgift. Badmössa och tajta badbyxor var alltså dagens finaste outfit... Nu tar jag lite paus från det här och åker på ledig helg i Bryssel. Jag och Manneken Piss ska göra en fotosession och i morgon kväll ska jag kanske gå och se något slags EM-kval i brakedance.

Slut/M.